Jag är väldigt otålig nu.
Vill, tänker, känner och drömmer så mycket.
Det är svårt att sätta ord på allt. Tankarna snurrar! Positiva och målinriktade sådana.
Men samtidigt är jag lite rädd för mina drömmar. Eller snarare att bli besviken.
Eftersom tron på målet är så stark. Min högsta önskan är att cirkeln med det täta vistelserna i de vårdande Änglarnas hus bryts. Att jag får vara frisk och att min kropp nu kan få läka ifred.
Att vistelserna där istället ersätts med en skön, fungerande helt vanlig vardag. Och att mitt liv kan fyllas med trevliga händelser, resor, familjebildning, inredning, pyssel m.m.
Jag vill vara och förbli självständig. Jag vill lära mig använda kroppens och finheternas förmågor på bästa sätt och jag drömmer om den dagen då min balans är så god att jag klarar mig utan kryckor inomhus.
I dag, drygt en månad efter gipset togs bort är läget detta:
Foten är helt fri från sårskorpor. Ärren fina och hela! Sakta tar jag mig fram med omaka skor på fötterna. Jag står bra med båda kryckor och börjar lita på balansen riktigt bra. Musklerna är mjuka och spänner de så tycker jag mig ha kontroll nog att häva spänningen själv. Allt känns stabilt och av vikten att döma bygger kroppen muskler för fullt just nu.
I smärta pendlar jag just nu mellan 2 och 3 på skalan. Fullt hanterbart läge är min upplevelse. Under dagen beslöts det att träningen fortsätter åtminstone nästa vecka till.
Känns väl inte sådär jätte roligt, måste jag medge. Även om jag vet att det gör mig gott!
Nu är det dags för en dusch och lite tv innan jag intar sängläge.
I morgon fortsätter träningslägret! Ser fram emot det. Men uppskattar att torsdagens ledighet kommer emot – det gör jag nog – väldigt mycket!
Må så gott,
Änglakramar!!
