Torsdag…. Allt väl här i dag!
Satt och tänkte på det som sägs:
”Enda vägen är rakt igenom – men det är inte alltid den lättaste”
Så är det nog!! Den vägen är nog inte den lättaste men i längden är det den bästa vägen.. Att gå rakt igenom det som gör ont för att åter bli hel….
Men inget ont som för något gott med sig =)
Under denna inre resa har jag nog lärt känna mig själv och lär känna mig själv…. Det gör ont, ont som f*n när man inser, konstaterar, gråter, skriker, tycker att allt är orättvist och det känns som INGEN förstår!!
Men…. Alla måste inte förstå, alla KAN inte förstå….. För det finns nog saker i livet som man ej kan förstå om man inte har varit i det själv…. Jo, man kan finnas där, stötta och hjälpa…. Men det finns inte alltid nån konkret lösning på det som upplevs som problem… Lösningen är oftast tid!!
Det behöver inte alltid heller finnas en orsak till tårar….. Under min utproving med hormonerna har jag nog märkt det. Jag är känsligare…. Jag vet om det… De bara kommer, jag kan inte hejda dem! Jag gråter för att jag är lycklig, jag gråter för att jag är glad för någon annans skull, jag gråter i bland för att jag tycker att det är pinsamt att sitta i så unga år med övergångsbesvär…. Listan kan göras lång!! Men kommer tårar så kommer dom…. Jag har slutat tycka att det är pinsamt att jag gråter så mycket!! Och med ens blev tillvaron lättare!
Jag har kommit en lång bit på vägen och ensam det är jag inte….. Änglarna finns!!
Jag har många gånger fallit ner i mitt svarta vattenhålet när bakslagen har kommit, tillsammans med änglarna har jag trampat och trampat för binnkära livet, tagit mig upp….
Något som slog mig är att jag nu är stark i mig själv… Jag är stolt för att jag orkade genom helvetet….. Faller inte lika långt ner längre om tillvaron är jobbig… Vattnet når bara till knäna….. Och i vattnet flyter rosenblad…. så stilla…. så vackert….
Vattnet skrämmer mig inte längre!
*Torsdagsflum från Skruttet*
