Livet i Änglagården

Godmorgon alla änglar!

I dag är en bättre dag! Känner mig utvilad och pigg =)

 

Ska på läkarbesök nästa vecka för uppföljning av hormonbehandlingen. Det börjar nog kännas som om hormonerna skulle behöva justeras lite….

 

Kan mängden tårar bero på just det faktum att hormonbalansen är fel? Eller är det av den ”enkla” anledningen att det blev för mycket bara??

 

Inte lätt att veta vad som är vad! Men nog så viktigt…..

Jag vet ju inte hur det ska kännas när hormonerna är rätt inställda? Ska det kännas som vanligt?? Hur känns det när allt är som vanligt? Det vet inte jag!

 

Svettskov alt frossa…Trötthet alt svårighet att sova… Ömhet i bröst och muskler…. Jobbigt mycket tårar….. Väldigt växlande humör…..

 

Vad beror på hormonerna och vad beror på annat??

Ja, säg det, den som vet!

 

Änglakramar från förvirrade Skruttet

Är lessen….. vet inte varför eller över vad…. Har svårt att få tag på känslan…. Men inom mig finns massor med känslor…. Kärlek, lycka, saknad, sorg…. Jobbigt att inte få ta på känslan eller att inte kunna säga att: Därför är jag lessen!

 

En sak är jag säker på i alla fall….. Tårarna har nog aldrig gästat mig så många gånger förr som under det gångna året…. Men jag vill hitta en väg att kunna hantera det förflutna på ett sätt så att det inte gör ont….

 

Mitt hjärta fylls av en otrolig värme när jag tänker på Ängeln med ett hjärta av guld…. Känns som om denna ängel är det enda från det förlutna som inte gör ont…. Vi levde ett bra liv tillsammans! Jag ser med glädje tillbaka på tiden med honom, det enda som jag önskar att jag hade varit utan är endonsmärtan! Jag minns hur hopplösheten och maktlöshetens känsla återspeglades i både mina o ängelns ögon, för att någon timme senare bytas mot lättnad och glädje när en strimma av ljus letade sig fram i det mörka och smärtan avtog…..

 

Minns när jag låg i sängen, trött efter ett smärtskov, och såg på någon Disney film…. Värmeljuset stod på bordet och kissen spann högt vid min sida…. Känslan var obskrivlig…. Att efter detta ovanligt intensiva och ihärdiga skov….. När en; nu är sista stunden kommen känsla ersätts med en glädje och laättnad över att…. Det är över nu, jag är mör, jag är trött, men jag är vid liv!!

 

Jag glömmer nog aldrig den stunden….. Den har nog påverkat mig mycket….. Den fick mig nog att omvärdera saker i livet, tänka på ett annat sätt och att inte ta saker elller hjälp förgiven….. Och att minnas att visa människor uppskattning och kärlek….

 

Torkar en tår som rinner ner för min kind…. Jag vet att jag kan vara besvärlig, att jag kan vara sur, jag vet att jag kan vara ginig!! Kan väl nog säkert ge ett intryck av att vara otacksam och att bara villa ha mer…..Jag känner mig rutten!! Men det ska gudarna veta att jag FÖRSÖKER för allt jag är värd att inte vara så…  Jag försöker bara hitta ett sätt klara av att leva med hormon utprovning och helt nya förutsättningar att leva!!

 

Det är svårt!

Det är ovant!

Det är nytt!

 

MEN…..

 

Det SKA gå!!!

Gudarna ska veta att jag uppskattar alla er änglar (på o utanför bloggen)! TACK för att ni finns!!

 

Änglakramar!!

Jag sätter mig ner och lägger fingrarna på tangerntbordet…. En känsla far genom hela kroppen, en känsla av lättnad….. Nu kan jag skriva! Har de senaste dagarna haft känslan av att vilja skriva men inte kunnat, det har varit stopp!

 

Tårarna rinner ner för mina kinder, jag känner mig fånig! En bekant känsla… Det är samma känsla som jag hade när jag som liten låg och grät på kvällen på rehabilteringshemmet för att jag ville hem…. Ville inte gråta, ville ju visa att jag var stor flicka…..

 

Det är samma känsla som när jag låg på sjukhuset för något år sedan… Klar att föras ner till en akut operation… Jag grät likt ett barn, kände mig som ett litet barn…. Kände mig ensam och utelämnad….. Jag ville att en ängel skulle komma….. Ängeln kom och satt sig bredvid sjukhussängen hos mig tills det var dags, höll min hand…. Delade min smärta och strök mig över håret…. Lugnet spred sig i mitt inre och plötsligt var jag inte rädd mera! Alla människor kändes som änglar och förberedelserna inför det som skulle komma kändes inte skrämmande alls…. Det blev dags…. Sängen rullades sakta i väg…. Ängeln släppte sakta min hand, strök mig över kinden och sa: Allt kommer att gå bra!

 

I nästa ögonblick tog de vårdande änglarna mig till hissen som tog oss en våning ner, en stor dörr öppnas och ut kommer änglar klädda i grönt…. Dom ler, får mig att känna mig trygg… 

 

”Du har varit här förr ser jag” säger en av änglarna och tittar i mina papper..

Jag nickar trött…. I nästa stund sköljer en våg av smärta över mig…. Jag påminns av änglarna att hjälpen är nära nu…

 

Sängen rullas vidare in i salen där operationen ska utföras…. Jag lyfts över på en smal brits och in kommer ännu flera grönklädda änglar….. Rädslan kommer krypande och tårarna bränner bakom ögonlocken….

 

Änglarna ser min rädsla och mina tårar….. Dom talar lugnade till mig och säger att: Snart, snart, ska du få sova….. Alla slangar till övervakningsutrustningen kopplas och en mask sätts framför min mun….. Blir ombedd att andas lugnt….

 

Långt borta hör jag en röst som frågar: Börjar du bli trött??

Änglarna lägger mig sakta i den stora Änglafamnen där jag sover tryggt under resan till Änglarnas rike…..

 

Det fanns en Ängel som besökte mig där på rehab. hemmet också med jämna mellanrum….. Hon är en av himmlens änglar i dagens läge. Henne minns jag med en otrolig värme! 

 

Fortsättning följer……