Tror nog att bloggen kan vara ett bra sätt att hantera och bearbeta det som gör ont. Kommer att skriva en hel del här nu… För det är nog så… Att man inte kan tränga undan det som gör ont hur länge som helst!
Bästa vägen är rakt igenom smärtan, även om det nog på något sätt känns som om jag skulle ha fått nog av den under åren med endometriosen…. Men nu om nånsin känner jag att jag måste våga… Jag måste visa…. Jag måste säga att jag är lessen…. Det går inte att dölja bakom fasaden mer….Jag hoppas att jag kan sätta ord på känslorna i mitt inre här… Jag ska fösöka…. Det kommer alldeles säkert att göra ont många gånger, men någonting säger mig att: Ju ondare det gör nu, desto mer kan jag njuta av framtiden!
Jag drar sakta i garnändan i mitt inre….. Nu får det komma vad det vill…. Kommer ju förståss i fortsättningen att använda mig av Änglanamn… Och jag kommer inte att på nått sätt tänka på att det jag skriver ska låta bra eller att meningsbyggnad och formulering ska vara rätt utan helt enkelt bara skriva….
Den som läser, läser och den som förstår, förstår. Fånigt eller inte men det här är mitt liv och mina upplevelser Nu tar jag åter en gång änglarna i hand…. Nu finns ingen återvändo längre….
Nu börjar:
Skruttets inre resa!!
