Onsdag.
September månads 4:e dag har det hunnit bli. Höstmånad.
Naturen börjar visa sina vackra färgskiftningar. Gulnande lov som faller mot marken. Morgondimma mot blygt värmande solstålar. Daggvått gräs och sval luft. Doften av skog och fuktig mossa.
Det väcker min längtan. Längtan efter dagen då jag får modet att lita på finheterna till fullo. Och balansen är god nog att gå i skogen. I år vågar jag faktiskt tro att jag kanske kan hinna göra det med två fungerande fötter.
Det ser i alla fall väldigt lovande ut.
Det väcker min iver.
Jag ska träna så jag får uppleva ljudet av kvistar som brister under mina fötter.
Så jag får sitta på en stubbe och plocka bär och känna skogens alla dofter förenas i en enda stund.
Tills dess är det nog en stund än.
Framåt ska vi – Det är den enda vägen att gå! Sen.. när jag väl här suttit där på stubben och ätit några bär. Då hörs nog ett glädjeskrik ljuda även här!
Ha en fortsatt skön onsdag,
Änglakramar!!
(Bilden är googlad)
