Vi gjorde allt vi kunde…

Fredag igen!
Mörkret sänker sig över Änglagården.  En lurvig filur snarkar ljudligt i en stol intill mig.
Värmeljusen brinner med stillsamt vacker låga. Det doftar körsbär.
Underbara sommar!!

Jag vrider på huvudet och glömmer sommaren snabbt.
Utanför fönstret hänger nyinköpta lyktor i svart. I dem brinner också ljus.
Den ena lyktan vajar sakta, i övrigt är allting tyst och stilla.
Kan inte låta bli att beröras av det vackra i stillsamheten.

Vi har än en gång nått den tid då Alla helgons dag står för dörren.
Tid för eftertanke. Himlen har blivit några Änglar rikare sedan förra årets Helgons dag.
Jag känner mig rik. Rik på lärdomar som dessa Änglar hann ge mig.

Det sticker till i hjärtat på mig
Jag tänker på vår process som avslutades under året
och fortsättningen  blev lagd på is.
I år tänder vi flertalet extra ljus fyllda med mycket kärlek.
Inga ljus i världen är många nog.
Det gör ont. Men smärtan bleknar och tiden ger sorgen ett annat ljus.

Till Barnet vi aldrig fick möta:

Vi gjorde allt vi kunde,
men det räckte inte riktigt till.
Älskade lilla  hjärtat, i bland går saker inte riktigt som man vill.
Men en sak är säker,
En speciell plats i våra hjärtan är din.
Vi älskar dig!!

Mamma & Pappa