6 av 8 veckor avklarade. Bara 2 veckor kvar!! Orka, orka 😀
Nu är det slut på vilan. Påbörjar belastningsträningen.
Halva kroppstyngden på foten.
Vilket betyder att båda fötter ska i golv och nu känns det hur mycket foten har ändrats.
Jag har fått ett fotvalv. Wohoo!!!
Tack, tack, tack käraste Änglaprofessorer!!
I dag är det 2 år sedan människorna med det speciella uppdraget klev in i Änglagården för 
första gången. Tänk att det redan gått 2 år sedan den lilla handens resa tog sin början.
Just nu går det bra att vänta. Det känns liksom sådär skönt okej. Som om det det är meningen att vi ska få tid att bara vara! Att glädjas åt det faktum att det finns nån ute i världen som vill veta mer. Men vi vet fortfarande ingenting säkert trots att 2 år har förflutit.
Den innerliga längtan
I hjärtat finns den innerliga längtan,
Där finns kärleken och där finns tron.
På att en liten älskad Ängel ska komma till oss,
Genom en värld – som kallas Adoption.
– Skruttet 16.10.12 –
Skön musik strömmar ut genom datorns högtalare. 
Morgonens nollgradiga kyla har ersatts av eftermiddagens sol som varsamt värmer min kind. Mina fönster är skitiga.
Men det skiter jag i.
Surret från tvättmaskinen hörs. I sovrummet doftar det härligt friskt och renbäddat.
Någon ringer fel och slänger på när jag svarar. Igen! Det sker då och då. Lyckligtvis inte lika ofta nu som förr.
Lunchen har ätits sedan en för någon timme sedan och eftermiddagskaffet står färdigt laddat i bryggaren. Jag är glad över dagen i dag. Fast jag stundtals har vansinnigt tråkigt.
Vill börja använda finheterna som jag fått. Känner stabiliteten komma smygande. Jag viftar på tårna och börjar känna mig redo för att stå.
Otåligheten själv står att läsa i min panna. Det är så mycket jag vill veta! Det är så mycket som jag vill få klarhet i. Mycket är ovisst! Men det är bara att vänta – vänta och se!!
Änglakramar!!
En god natt med sköna drömmar önskar jag
er med denna fantastiskt vackra låt! 🙂
Söndag.
I morse struntade vi i allt vad väckarklockor heter och sov länge.
Äntligen utvilad. Så skönt!
Finhetens status just nu:
Nätterna börjar gå bra; vaknar inte varje gång jag svänger mig mer och jag kan sova utan massvis med kuddar. Men för att gipset inte ska skava mot det andra benet sover jag med finheten instoppad i ett större örngott. Det funkar hur bra som helst!! 😀
Värktabletten till natten håller mig ännu sällskap. Men dosen är mindre nu än tidigare: 🙂
Spasticiteten ökar tidvis på den opererade sidan men nu har jag såpass mycket kontroll över benet och foten så att inga mediciner behövts på ett tag.
Svullnaden har också sjunkit ganska bra.
Nej nu är det dags att fixa en panna kaffe och invänta trevligt kaffefrämmande. 🙂
Ha en fortsatt skön söndag,
Änglakramar!!
Fredag!!
Otroligt skönt med helg på kommande. En helg då det finns tid för besök och vila.
Tänk vad trevligt det är med spontant besök! Det fick vi i dag. In kom rara Änglar smygande med en påse bullar i handen. Jag fixade kaffet och vi njöt av gott kaffe samt underbart goda bullar. Jag värdesätter dessa spontana Änglabesök något enormt! Alltid.
Men speciellt nu ger de en glimt av ljus i tillvaron. 🙂
I kväll tänder vi eld i spisen, bänkar oss framför tv:n och njuter av ledigheten.
Det är något alldeles speciellt med fredagskvällar tycker jag! 🙂
Önskar er en trevlig sådan,
Änglakramar!!
vecka 5 /8 med gips i dag.
Nu börjar slutet kännas inom räckhåll. När gipsvecka 7 börjar (dvs nästa fredag) får/ska belastningsträningen börja. Och båda fötterna ska i golvet.
Hittills har bara benets vikt vilat på foten.
Gipset börjar kännas löst så under nästa vecka finns en tid för kontroll. Vilket gissningsvis leder till att foten gipsas om för att foten ska vara stabil och hållas i rätt ställning när den belastas.
Med stor entusiasm ser jag fram emot de kommande veckorna – det ska bli så spännande att se hur det utvecklar sig. 🙂
Nehepp, nu är det dags för en balja gott eftermiddagskaffe.
Änglakramar!!
Att säga sin åsikt och att ge respons är viktigt tycker jag.
Dels för att jag finner en enorm tjusning i att samtala med andra. Och fördjupa mig i tankar, reflektioner och värderingar tillsammans med andra. Samtidigt som responsen ger möjlighet till utveckling. Man hittar nya sätt att tänka. Livet berikas med några sköna Aha upplevelser och man finner nya sätt att hantera saker på.
Tankarna går till studietiden och jag kan inte låta bli att le när minnet fylls av de många, långa och ibland väldigt heta diskussioner som förekom genom åren. Jag gillade dem och många lärdomar rikare blev jag. Tack! 🙂
Då och då hittas enkäter av olika slag bland mailen i min inkorg.
Ofta läggs några minuter på att svara på dessa frågor. Inte för att jag vet om just mina svar gör någon skillnad. Men man kan ju åtminstone försöka bidra i alla fall. 😉
Bättre är att försöka visa delaktighet – vilja att påverka och att förbättra.
Än att klaga, bara vänta och ingenting göra. Oftast är det sistnämnda tyvärr bekvämast.
Men det förändrar ju inget heller.
På tal om bekvämt så kan jag bara konstatera:
Fasen vad lat jag har blivit med att skriva kommentarer! Både här på bloggen, i forum och statusar… Men det är ”bekvämt” att bara trycka gilla… Eller hur?!? 😉
Ha en fin tisdag,
Änglakramar!!
Då kanske du kanske undrar hur det har gått för boken?
Medvetet skriver jag inte så mycket om den här. Men för den som är intresserad så finns möjligheten att gilla och ta del av vad som händer kring den Här på Facebook.
Änglakramar!!
Tisdag.
En bra sådan. Sysselsätter mig enligt bästa förmåga i väntan på att dagarna ska gå.
Det är tråkigt att vara så orörlig! Och jag önskar inget annat än att åtminstone ha förmågan att ta mig på toa själv. Har nu lyckas med bedriften att hitta en teknik som fungerar så att jag fixar att komma dit. Men det krävs ännu lite träning att ta sig därifrån.
Nu tackar jag gudarna för att jag träningsmässigt är i god form och hade jag inte armmuskler förr – så har jag det efter dethär i allafall! 😀
Från och med början av denhär veckan finns hjälp ordnad enligt vårt eget önskemål.
Det är en rar Ängel som kommer X antal gånger om dagen och hjälper mig med diverse sysslor. Det känns skönt att få lite omväxling! Och att få sakna <3-Ängeln lite i stället för att vara så nära inpå varandra hela tiden.
Med risk för lite upprepning; men det här är dagens status:
Det är verkligen svårt att ta emot hjälp nu! Jag vill vara självständig och helst av allt bara kunna ta min vän kryckan i hand och spatsera i väg. Komma och gå när jag vill. Känna oberoende. Jag vill kunna själv helt enkelt! Men vackert får jag nu göra det bästa av situationen – för realisten i mig fattar ju att jag behöver ju hjälp JUST NU.
Glädjen är stor över att, liksom i november, ha vetskapen om att det ser bara ut så här för en viss tid. Och om Änglaprofessorernas arbete ger lika fint resultat som förra gången så kommer jag att ha helt andra förutsättningar att röra mig efter allt är klart rehabiliterat 😀
Och äntligen får jag uppleva att vara totalt smärtfri – inte ont NÅNSTANS!!
Det är lycka och njutning det!!
Tänk vilken gåva!! 🙂
