Livet i Änglagården

I går blev jag då, som planerat, flyttad till eftervård.
Härligt! Förflyttningarna går bättre och bättre för varje gång och jag kan nog bara konstatera att grundkonditionen är det nog inget fel på. Men det är klart, de senaste månaderna av intensiv träning ska väl märkas nånstans?? 😉

Vad gäller smärtan så befinner jag mig på en helt hanterbar 3:a under princip alla dygnets timmar nu; så under morgondagens senare del planeras det hemgång för min del!

6 dygn i händerna på vårdande Änglar räcker gott känns det som.
Nu börjar jag villa hem. 😉

Änglakramar!!

Måndag i dag… Visst??
Man tar lätt lite fel på dagarna när varje dag ser likadan ut. Men så är det ofta vid vistelser i vårdande Änglarnas hus… Och ofta är det det som utgör en hel del av tryggheten. Rutiner är viktigt i alla lägen. Frisk som sjuk.

Har just mött världens raraste vårdande Ängel! Proffsigt bemötande på alla sätt. Och sådant som tidigare upplevts som skrämmande ersattes i stället med en känsla av metodik, otroligt lugn och öppenhjärtlighet. Jag vet att just den här upplevelsen kommer att hjälpa mig mycket! Även i framtiden.

Smärtmässigt är läget helt ok och glatt kan det konstateras att nya rörelser som tidigare har varit obefintliga nu finns.  Tårögt tackar för det nya som har skapats och Änglaprofessorerna delar min glädje. 🙂

Änglakramar!!

Hej och hå!
Allt bra här. Lite tråkigt börjar det bli att inte se så mycket annat än sjukhusrummets fyra väggar och kroppen börjar bli öm av att vara så stilla.

Men nu är smärtepiduralen utdragen och hittills har det gått bra utan den. Klarar mig med vanlig värkmedicin. 🙂

Under dagen hoppas jag på att kunna komma upp i åket på hjul och ta mig ut ur rummet en stund med hjälp och sällan har längtan hem till Änglagården varit så stor som nu, men jag får vackert ge mig till tåls några dagar till.

Och det gör jag nog gärna – bättre någon dag extra en hem för tidigt!

Änglakramar!!

spasticiteten från helvetet.
Ja, det var den oönskade gäst som jag fick igår då smärtlindringen skulle trappas ner. Underbara Änglar gav mig en ovärderlig hjälp och <3-Ängeln fanns vid min sida och masserade de spännande musklerna  enligt bästa förmåga. Smärtlindringen ökades åter och tillfällig extra medicin lades in. Natten gick på så vis riktigt bra!

Underbara människor som verkligen vårdar med hjärtat möter jag!
Och vilket professionellt vårdsätt de använder. Mitt hjärta värms av den enorma medmänsklighet de visar, trots att de har ett stressat schema 🙂

Nu pryder ett vackert blått gips min fot. Foten ska få tid att vänja sig några dagar och vid behov gipsas det om innan jag förflyttas för eftervård till en annan plats.

Snart är det dags för lunch – pust och stånk! Man hinner inte ens känna en minsta aning av hunger mellan måltiderna. Det tycks vara mat hela tiden.

Vink, vink och Änglakramar från mig till er! 🙂

Så har jag då återkommit till denna värld 🙂
Änglaprofessorerna meddelande mig i morse att operationen gick riktigt bra och foten förväntas ha kapacitet att uppnå samma fina resultat som den första finheten.

En smärtepidural sitter ännu i min rygg och kommer att göra så åtminstone tills i morgon. Och på måndag pryds foten med ett riktigt gips, då svullnaden beräknas ha lagt sig.

Det känns så skönt att ha ingreppet över!! Sjukskriven är jag åter en gång – 3 månader till att börja med.

Änglakramar!!

Nu har vi nått fram till platsen där vi ska övernatta. Glatt överraskade blev vi när vi klev in genom dörren! Rummet visade sig vara en fullt utrustad lägenhet med så väl  kokmöjligheter, sköna sängar och TV 🙂

Snart är det dags att leta sig i säng för några timmars sömn. Lugnet med ett totalt fokus på att orka igenom morgondagen har infunnit sig. Sköna känsla!! Borta är allt annat.

Det här kommer att gå bra! Det kommer att bli F*N så bra!! 🙂
Och från hjärtat säger vi TACK för alla lyckönskningar jag/vi fått! De värmer och väcker kämparandan i mig!

Godnatt på er alla fina bloggläsande Änglar!

Högen med kläder står på sängen… Klar att sättas i väskan.
Påsen med egna mediciner och allt annat likaså.

Jag är ledsen eller snarare arg över att ännu en gång hamna i kläm i den byråkratiska kvarnen. Trots att jag i god tid meddelat om den operation som står planerad i morgon saknas ännu en redig planering om hur allt är tänkt att funka när jag återvänder hem.

Vi har väntat på besked. Vi har trott att det skulle lösa sig. Men nu kan vi inte vänta längre! Nu tar vi saken i egna händer ännu och en gång och fixar själva den hjälp som vi behöver. Den trögflytande byråkratin tar vi tag i sedan – det hinner vi inte nu.

För nu är det inte många timmar kvar innan det är dags att sätta sig i bilen för att ta oss söderut till stället där vi övernattar. Och som jag ska njuta de sista timmarna som jag tillåts äta fast föda och dricka vad jag vill!

Kl. 24 är det som gäller, sedan är det slutätet för min del. Som brukligt innebär morgondagen tidig väckning. Dusch, provtagning och förundersökningar väntar innan det är dags för mötet med Änglaprofessorernas högteknologiska utrustning och skalpell.

På återhörande – Ta hand om er!
Änglakramar!!