Du delade med dig av din vardag åt oss,
Du visade hur livet kan vara.
Jag hann aldrig träffa dig, men ändå kändes det som jag visste vem du var, som om jag kände dig. Så mycket lika tankar, så mycket lika funderingar, så mycket humor och glimten i ögat som låg nära till hands.
Nu dansar du i Ängelns rike, där ingen smärta finns,
Och här på bloggen kommer du att dansa vidare på min himmel
Och vara en Ängel jag alltid minns!
Vila i frid Anja <3
Änglakramar från Skruttet
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva…
Så många innehållsrika ord om funderingar, om känslor, om längtan…
Längtan efter den lilla handen tär på mig.
Den får mitt hjärta att kännas som om det skulle sprängas i tusentals bitar.
Runt om mig finns underbara människor som själva bär sitt barn och föder fram det.
Tycker om att dela deras lycka och mitt hjärta värms innerligt när de visar bilder, när jag ser och hör deras innerliga lycka!!
Det facto att aldrig få uppleva ”the first living moment”, det gör mig inte mycket. Har aldrig känt att just den upplevelsen är ett ”måste”.
Jag har istället känt mig tvivlande till om mitt funktionshinder skulle klara av en graviditet. Förmodligen skulle kryckorna ha bytts ut mot rullstol under de sista månaderna
och jag skulle förmodligen ha varit rätt oförmögen att röra mig under den sista tiden.
Men när man väntar barn på ”naturligt” sätt vet du ungefärlig väntetid och du vet att du ska få barn.
Folk runt omkring dig frågar/ undrar och vill veta…. (kanske så mycket så det blir jobbigt?)
När man är i en adoptionsprocess vet man att det är fråga om väntetid i år och ingen kan med säkerhet säga att vi är någon av dessa människor som har privilegiet att få ett barn genom adoption. Och det är inte ofta som vi svarar på frågor om hur det går, hur vi mår osv.
Just nu är vi inne i vad som borde närma sig slutskede i hemutredningen. Vi har funderat, diskuterat, skaffat papper… Föreställt oss olika tänkbara situationer.
Vi har gråtit, vi har skrattat.
Och om beskedet blir det att vi inte anses som lämpliga föräldrar blir vi förstås ledsna och då måste den sorgen få sin tid. Men då kan vi sedan gå vidare med vetskapen om att vi allafall hade kraften/modet att försöka. Om det finns en liten hand som hittar fram till vårt hem när ”den lilla handens resa” når sitt slut…
Ja, då ska den lilla handen veta att den har varit efterlängtad och önskad från dag ett – oavsett vad.
Änglakramar!!
Hejsan hoppsan!
Jag tycker om trevligheter och en bloggträff med mat + ev utgång kunde väl vara trevligt??
Någon som är intresserad???
Var? När? Förslag??
Änglakramar!
Hej hallå!
Jag tittar på kalendern som hänger på väggen, 15.3 säger den. Det sticker till i hjärtat. Det väller upp en massa känslor… Massa minnen.
I är det års dag sedan jag för några timmar vilade på bädden av sköna, mjuka Änglavingar.
I dag är det årsdag sedan den underbara, då studiepraktiserande, vårdande Ängel lugnande strök bort mina tårar innan jag somnade in.
I dag är det årsdag sedan det opererande Änglateamet bar mig fram till smärtfriheten i Ängelns rike.
Idag är det 4 år sedan jag genomgick Hysterektomi, när livmodern togs bort.
Helt smärtfri blev/är jag ju inte. Men det blev MYCKET bättre.
Så idag firar vi! I dag äter vi tårta och minns dagen som förändrade mitt liv =)
Änglakramar!
Hej hallå!
För någon kväll sedan satt jag och bläddrade i gamla skriverier. Snubblade på texter jag skrivit om längtan efter ett barn. Så mycket tankar, både djupa och mindre djupa. Hade skrivit några inlägg som berörde möjligheten till adoption, dessa inlägg gav hjärtat en speciell känsla.
Fick mig att minnas hur avlägsen en hemutredning kändes då, som en blek skugga någonstans långt bort i fjärran….
Nu är vi mitt i den, hemutredningen. Och under denhär veckan är det dags för träff igen. Var fjärde vecka har vi träffats. Mellan dessa träffar ska olika uppgifter göras och diverse intyg ska skaffas. En månads mellanrum kan tyckas onödigt långt, men det är det enl mig inte! Med uppgifterna följer så mycket tankar och känslor som kräver eftertanke. Kräver mognad! Tid för eftertanke och reflektioner utgör en viktig del i processen.
När man väl har beslutat sig för att man vill adoptera är hemutredningen det som kan ses som startskottet i själva processen. Utredningen står som grund för att man ska få ansöka om adoption. Då undersöks saker som ekonomi, familjeförhållanden, det egna äktenskapet och förmåga att lösa ev. kriser och konflikter. Men även hemmiljö och omgivningen kring den.
Utredningen skickas sedan till en nämnd som avgör om man är lämplig som adoptiv förälder eller inte. Men även om man skulle anses som lämplig så är det ingen garanti för att man får ett barn.
Vi kommer också att gå en förberedande kurs för Adoptiv föräldrar när en sådan ordnas på svenska. Skönt att träffa andra i liknande situation! Det rekommenderas att man går den. Det tycker jag är bra!
Lika viktigt som det är att förstå hur omfattande en adoptionsprocess är, så är att livet i sig självt rullar på… Den vackra vardagen med rutiner, måsten och guldkorn är guld värd!
Änglakramar!
Ja, ny adress har kvinnan som lagade de fina Änglasmyckena jag föll för.
Här hittar du Rosies smycken =)
Änglakramar!
Alltså jiiises vad slö jag är med det här bloggandet…. Men lever och mår det gör jag =)
Mycket bra mår jag dessutom! Skönt!
Har ju lixom kommit av mig lite med bloggen, blir inte riktigt vän med denna nya plattform.. Har bara läst några enstaka inlägg på sistone….
Är just DU som kikar in ny eller lika gammal bloggare som jag??
Nu dags för kaffe framför den värmande brasan, Änglakramar!
Det är fredag, mitt huvud är snorfyllt och halsen känns som sandpapper.
Men jag är lycklig! Glad över att jag hittar bokstäver som blir till ord… Både på och utanför mitt lilla krypin här på nätet. Skriver massor just nu, mest för mig själv.
Glad över att musiken finns. I bland kan en enda enkel textrad säga massor. Låtar om livet, om lycka, om sorg, om kärlek.
Ur högtalarna strömmar en gammal låt ut. Det sticker till i hjärtat… Låten får mig att minnas dagen då jag började blogga. Den får mig att minnas vad bloggen betytt för mig. Så många ord som skrivit, ord som vrålats ut i frustration, i sorg, i maktlöshet.
Men bloggen har också gett otroligt mycket. Den har bidragit till att jag vuxit som människa. Den har hjälpt mig utvecklas i mitt sätt att uttrycka mig i skrift och därigenom gjort skrivandet till ett terapeutiskt hjälpmedel men framför allt har jag ju fått underbara vänner och bekanta via den. Alla dessa fantastiska Änglar här och utanför som följt, kommenterat och på många sätt givit mig styrka och mod att kämpa och orka med.
I dag har jag ett bra liv, ett fint liv med allt jag en gång drömde om som liten flicka. Det finns bara en sal som fattas… Den lilla handen – barnet.
Om den handen kommer återstår att se, det får framtiden och Den lilla handens resa utvisa. Det är klart att vi hoppas, det är klart att vi drömmer men det som kommer kommer.. Det som är meningen att komma kommer. Men viktigast av allt är att jag nu vågar drömma, hoppas och undra med stor nyfikenhet vad framtiden bär med sig. Smärtan skrämmer mig inte längre. Änglarna vann kampen över draken. Kvar blev bara en liten drake och den lilla draken har blivit min vän. Glöden från hans näsborrar värmer behagligt där han ligger vid mina fötter….
Kort och gott; utan bloggen skulle jag inte vara den jag är eller där jag är i dag!
Nu är jag lite nyfiken…. Vem är du vackra Ängel som kikar in och läser mina torftiga skriverier? Hur fann du mig?? Vad är det som gör att du läser (dvs. vad fångar ditt intresse)??
Änglakramar!!
Ja, ”Skruttet tipsar” heter en ny kategori här på bloggen. Där kan man hitta tips av olika slag. Och nu, såhär i julklappstider måste jag helt enkelt tipsa om denna shop !
Där finns så otroligt vackra handgjorda Änglasmycken =)
Behöver jag säga att jag är ”såld” på dessa underbara skapelser??? :p
Allt gott här i dag. Gårdagens rådgivningstillfälle förflöt väl, det diskuterades och funderades (skriver ett eget inlägg om det senare när alla nya intryck sjunkit in lite)
Sakta men säkert växer vårt hem fram. Utsida och gårdsplan fick vi ganska långt klart innan vintern kom så nu försöker vi ta itu med insidan. Trots att vi bott här en tid redan har vi ännu inte speciellt mycket uppsatt på väggar osv. Vi låter det ta den tid det tar och hittar vår stil på inredning – allt från möbler till minsta detalj. Nog hade vi ju klart för oss vissa saker redan från början tex att det skulle finnas gott om plats för änglar och ljus (många avställnings ytor).
Vad gäller planlösningen så skulle jag säga att det är välplanerat, öppet och luftigt. Kulörer på väggar och golv är ljusa. Huset består av hall, vardagsrum,3 mindre rum (kontor/data/hobby ”allt i ett”, gäst och ett sovrum, kök och matplats, hjälpkök med tvättstuga, ett mindre gäst wc samt en bastudel med dusch och wc. Bostadsytan är ca 120 kvadrat.
Feng Shui är något som jag börjat intressera mig för. Jag hittade en bok som handlade om
hemmet och Feng shui. Passar ju ypperligt just nu! I Feng shui tar man vara på solen (ljuset) och den positiva energin. Man bryter gamla mönster och vanor för att ge plats för det nya i livet!
Den kommande julen firas här hemma i Änglagården med nära och kära. Jag vet att jag kommer att sakna mina hemtrakter och alla traditioner där under juletid. Saknaden till mina hemtrakter finns alltid, men i den takt som vår Änglagård växter fram, känns saknaden lättare att bära! I hjärtat sitter dom så nära, så nära… Alla dessa Änglar så kära!!
Ha en alldeles underbar dag, Änglakram!
