Torsdag.
Över ett år av sjukledighet har passerat. I dag är ledighetens sista dag.
Men arbetsför är jag inte än. Verkligheten säger att finheterna behöver få bättre uthållighet för att orka gå. Inte speciellt upplyftande eller motiverande.
Men i dagsläget bär fötterna mig med stil. Sakta fattar vi tycke för varandra och hjärnan börjar fatta vilka muskler som ska jobba. Gången är helt annorlunda!
De nya inläggen finns nu placerade i skorna. I och med steloperationen som gjordes har tillverkningsmaterialet på inläggssulorna ändrats. Det tidigare materialet som användes var hårt. Det har nu ersatts med ett skönt, mjukt material. Det känns som att gå i skum.
Vilken skillnad! Några timmars användning om dagen räcker nu i början för att finheterna ska vänja sig. Känns helt ok hittills. 🙂
En vårdande Ängel undrade för en tid hur jag ställde mig till att prova Botox injektioner för att behandla spasticiteten som finns i mina ben pga. min medfödda funktionsnedsättning.
Va?? Antirynkbehandling mot spasmer?? sa jag och log.
Men ja det används även i sådant medicinskt syfte och sägs det kunna hjälpa rätt väl. Före injektionerna ges görs det noggranna undersökningar för att se vilken nytta man kan tänkas ha av det.
Tog tacksamt emot informationen jag fick men beslöt att lägga det på is tills kroppen återhämtat sig ordentligt och mäta spasticiteten när det slutliga resultatet från operationerna syns. Hittills har den förhöjda muskelspänningen blivit bättre och bättre hela tiden. Så inga experiment ännu på ett tag – Tack!
Men alternativet tål att funderas på för lite nyfiken är jag nog ändå.
Måste nog läsa på,
Änglakramar!!
