Lördag.
Ett antal dagar har förflutit sedan senaste det senaste ordflödet.
Vi har hunnit några dagar in i oktober och en tid har passerat sedan jag åter klev in i Änglagården. Tvätt har tvättats och saker har packats upp. Skåp har rensats, gammalt har kastats och nytt, så som mängder av ljus har fått plats.
Har även hunnit med ett besök till den behandlande Ängeln. Det blev ett trevligt återseende. Nya mål för träningen sattes upp och vi kunde bara konstatera att jag gjort stora framsteg under sommaren. Jag orkar mycket mer och uthålligheten har blivit bättre.
Några kilo har försvunnit sedan rumpan lyftes från åket på hjul och följaktligen har jag lättare att röra mig. Det känns gott!
Mitt eget stora mål för sommaren var att börja simma igen. 
Att ta mig ner i bassängen, känna vattnet omsluta min kropp och våga lita på allt det nya som getts mig balansmässigt.
Tyvärr nådde jag inte ända fram och det grämer mig i stora mått! Jag längtar så enormt efter frihetskänslan i bassängen. Jag vill dit. Jag vill känna hur kroppens muskler varsamt sträcks ut och slappnar av. Behöver det mer än nånsin nu då höstens kyla ger sig till känna; men finheterna vägrar godta att bära mig barfota ännu.
Smärtan i båda fötter talar om att det är för tidigt. Trots att det snart är 2 år sedan Änglaprofessorerna skapade den första finheten åt mig.
Har jag måhända tappat förmågan att gå barfota? Var det priset jag fick betala?
Det återstår att se – det visar sig med tiden. Men om så är fallet så är det ett pris jag mer än gärna betalar för allt det som jag i gengäld fått!
Nu hör jag kaffebryggan pusta – Så nu lämnas ni med en önskan om allt gott,
Änglakramar!!
(Bilden är googlad)
